I debatten om personlig assistans framförs ofta att det blivit svårare att få stöd. Försäkringskassan egna siffror visar att det stämmer. 2003 avslogs 30 procent av ansökningarna och 2012 är avslagen uppe i över 60 procent. På samma sätt har indragningen av assistans från Försäkringskassan vid omprövningar till följd av att behovet anses för litet ökat med 500 procent.
Åtstramningarna drabbar de assistansberättigande, men även kommunerna då dessa blir ansvariga för att tillgodose hjälpbehoven via LSS eller SoL i stället. När behovet avseende de grundläggande behoven överstiger 20 timmar per vecka inträder Försäkringskassans ekonomiska ansvar. Understiger däremot behovet av hjälp 20 timmar har kommunen hela ansvaret.
I vår juridiska årsbok visar vi att det bakom statistiken döljer sig striktare tolkningar. Tyvärr tvingas vi konstatera att det inte sällan sker i strid med lagen och dess intentioner och i strid med centrala förvaltningsrättsliga principer. Det egendomliga är att åtstramningarna inte är en konsekvens av politiska beslut. Inga förändringar i lagen har skett som motiverar att Försäkringskassan eller kommunerna ska bedöma behoven annorlunda.
Utvecklingen mot mer stränga tolkningar har ökat pressen på kommunerna och gjort deras ekonomi ansträngd. För att spara pengar har många kommuner utnyttjat lagstiftningens utformning, och rättigheterna i LSS har utsatts för kommuners godtycke och inställning till de olika insatserna.
En fråga, som ofta uppstår och som är föremål för många rättsprocesser, är vilken tidsmässig omfattning av hjälpbehovet avseende de grundläggande behoven som ger rätt till assistans från kommunen. Enligt LSS ska det beviljas assistans, när det finns behov av hjälp med något av de grundläggande behoven, vilket förefaller vara en lättillämpad regel. Men här har bland annat en dom i Högsta förvaltningsdomstolen gjort att frågan hänger i luften.
Detta har i vissa kommuner utnyttjats så långt att riktlinjer antas som avviker markant från vad som framkommer i praxis och vägledande domar. Ett exempel är en kommun i Småland som tagit fram riktlinjer som anger att de grundläggande behoven ska uppgå till 2 timmar per dygn innan assistans beviljas. Detta står tydligt i strid med lag och vägledande domar. Men kommunen har också gjort det svårare för barn att få assistans genom att slå fast att de grundläggande behoven för barn under 12 år enligt riktlinjerna måste överstiga 2,5 timmar per dygn eller 17,5 timmar per vecka. Detta är anmärkningsvärt eftersom ett barns rätt till assistans ska bedömas på samma sätt som en vuxen persons och hänsyn samtidigt tas till barnens bästa.
Våra riksdagspolitiker måste ta tillbaka initiativet när det gäller LSS. Förtydliganden i lagstiftningen krävs, men också en press på framför allt Försäkringskassan att ta fram regler och underlag som gör att rättssäkerheten kan upprätthållas. Genom tydliga spelregler kan godtyckliga bedömningar och segdragna rättsprocesser undvikas. Med ett halvår kvar till val hoppas vi att alla partier engagerar sig i frågan om hur vi kan säkerställa tillgången till personlig assistans som ger alla människor rätten till ett bra liv.
HTTP://www.dagenssamhalle.se/debatt/personlig-assistans-riksdagen-maste-ta-tillbaka-taktpinnen-8406
